hmmm?
food, more food and food. iieeeuuw
Lunchen idag gick "bra", inga kolhydrater. 4 falafel och grönsaker. Inte för mycket. Vågade inte ge mig på kolhydraterna.. (potatis, ris, pasta osv)... Alla kolhydrater skrämmer mig. Det känns som att oavsett vad jag äter så kommer jag att bli triggad, varje kolhydrat får mig att tro att jag hetsäter.
Min kväll idag: jag var ute och åt middag. Vi hade det jätte trevligt. (buffé) Jag åt wokade grönsaker med nudlar, några vegetariska vårrullar och 4 sushi bitar (allt vegetariskt..) usch, varför utsätter jag mig för något sådant bland folk? Jag sprang absolut inte på toaletten efteråt heller. Ville inte förstöra kvällen eftersom personen jag var ute med är väl medveten om mina problem. Vi såg sedan på bio och det blev en påse godis. Nu mår jag så djävulskt illa. Allt ligger kvar i magen. Jag funderar på att springa in på toaletten men det är något som hindrar mig?
Försöker bortse från mitt illamående och att jag känner mig uppsvälld eftersom jag hade för övrigt väldigt kul denna kväll.
Min kväll idag: jag var ute och åt middag. Vi hade det jätte trevligt. (buffé) Jag åt wokade grönsaker med nudlar, några vegetariska vårrullar och 4 sushi bitar (allt vegetariskt..) usch, varför utsätter jag mig för något sådant bland folk? Jag sprang absolut inte på toaletten efteråt heller. Ville inte förstöra kvällen eftersom personen jag var ute med är väl medveten om mina problem. Vi såg sedan på bio och det blev en påse godis. Nu mår jag så djävulskt illa. Allt ligger kvar i magen. Jag funderar på att springa in på toaletten men det är något som hindrar mig?
Försöker bortse från mitt illamående och att jag känner mig uppsvälld eftersom jag hade för övrigt väldigt kul denna kväll.
HELVETEEEEE
Jag hatar min brist på kontroll.
Jag känner mig fetare än någonsin, tro mig. Jag ställde mig på vågen och den visar tre hekto mer än i morse (tänk logiskt, snälla du... du har ju mat i magen, vätska osv) men nej. DET GÅR INTE. det känns som att tack vare min brist på ork så kommer min kropp bara svälla upp.....
Kommer resterande av dagen vara förstörd nu? Kommer det bli som i morse? Snälla, rädda mig.
Efter hetsätningen i morse så skulle jag inte äta så mycket av lunchen, jag kände att jag fått i mig tillräckligt med mat för dagen (kräkningarna litar jag inte på...) Jag åt en normalporttion, tom såserna....
Nu i eftermiddag... Det var bullar och havreflarn framme. Jag skulle inte röra dem, jag skulle inte!
Jag åt en kanelbulle och en tredjedel av ett havreflarn. En halvtimme efter försöker jag spy upp det och jag hade ingen energi kvar, så det blev misslyckat...
Usch, nu kan jag känna hur min kropp verkligen suger åt sig varenda liten kalori...
Jag känner mig fetare än någonsin, tro mig. Jag ställde mig på vågen och den visar tre hekto mer än i morse (tänk logiskt, snälla du... du har ju mat i magen, vätska osv) men nej. DET GÅR INTE. det känns som att tack vare min brist på ork så kommer min kropp bara svälla upp.....
Kommer resterande av dagen vara förstörd nu? Kommer det bli som i morse? Snälla, rädda mig.
21 Maj 2012
usch, jag har en av de värsta känslorna som existerar just nu.
Den känslan som faller in precis innan man börjar hetsäta. Jag känner att något fattas, jag är stressad, uttråkad, vill fylla någon slags funktion, ett bottenlöst hål. Får upp en helvetes jävla massa bilder i huvudet på mat, hur jag vräker i mig allt, vilken mat jag ska äta och jag har börjat planera. det är kört.
Du är så jävla fet och äcklig. Vem fan vill ens vistas i samma rum som dig? Du är för fan vedervärdig! Du skyller på att du har en ätstörning men face the fact, det är bara du som har en dålig karaktär och är alldeles för svag för att stå emot dina sug efter frosseri.
Du förtjänar att må skit, du förtjänar att vara tjock! Du är helt jävla ensam. Ingen kommer någonsin att bry sig, fatso. Låt ditt feta jag ta över, fortsätt du att äta. Du är inte värd mer.
Känslan är obeskrivlig. Jag vet inte hur jag ska förhindra det. Det är inte så lätt att stå emot som det låter.
Det känns som att någonting styr mig. Du har klarat av tre dagar. Snälla, låt det bli fem.
im a fucking mess
I somras då jag vägde som minst, det var ingen period av lycka. Jag kände mig lika fet som jag gör nu. Även om det är tio gånger värre nu eftersom hetsätningarna ligger på så många kalorier att det inte ens går att räkna. Jag finner ingen trygghet i min normalvikt alls nu heller. Jag känner ingen kontroll, ingenting. tomhet.
Det handlar inte om siffran på vågen eller mitt bmi längre. Jag har gjort misstaget och omfamnat bulimin till en vän i vardagen. Då jag avstår från att hetsäta så känns det skrämmande att inte springa mellan köket och toaletten hela dagarna. Bara det kan vara en situation som är triggande. Sen kommer tryggheten i mat. Mat kommer aldrig någonsin att lämna mig och bulimin kommer stanna kvar sålänge jag vill att hon ska göra det. <- Känslan av att vara mindre ensam.
Vägen att välja då allt är jobbigt - att hetsäta. <- FEL VÄG!
Det handlar inte om siffran på vågen eller mitt bmi längre. Jag har gjort misstaget och omfamnat bulimin till en vän i vardagen. Då jag avstår från att hetsäta så känns det skrämmande att inte springa mellan köket och toaletten hela dagarna. Bara det kan vara en situation som är triggande. Sen kommer tryggheten i mat. Mat kommer aldrig någonsin att lämna mig och bulimin kommer stanna kvar sålänge jag vill att hon ska göra det. <- Känslan av att vara mindre ensam.
Vägen att välja då allt är jobbigt - att hetsäta. <- FEL VÄG!
Nu har jag bestämt mig. Jag ska kämpa så mycket jag bara kan, även om det är alldeles för svårt att göra det på egna ben. Jag klarade av att vara fri från hetsätningar i fyra dagar. Nu är mitt mål fem dagar och jag är inne på tredje.
introduction
Jag är en tjej på 17 år, det är allt jag berättar för jag kommer att hålla mig anonym.
Det första jag ska göra är att direkt få förklarat att denna blogg INTE är pro mia/ana eller någonting åt det hållet, den är till för mig speciellt, och andra som vill lyssna. Jag vill kunna få ut all skit man sitter och bär på när man har Bulimi och jag vet att det finns många som kan relatera och kanske få någon motivation till tillfrisknandet av att se detta. Att kanske inte känna sig lika ensam?
Jag fick min ätstörning på det klassiska viset. Viktnedgång. Rejäl viktnedgång som ledde till undervikt. Jag fick aldrig diagnosen Anorexia, det var på gränsen. Varför jag började banta berodde nog mer på att jag inte stod ut med mig själv, jag har under hela mitt liv alltid legat på övervikt och den andra anledningen är för att jag förut blivit trakasserad på grund av min vikt ett antal gånger under uppväxten. Sommaren 2011 så började mitt mående bli värre, inte enbart på grund av ätstörningen. Jag isolerade mig socialt och då av någon anledning gav jag bara upp och började tröstäta igen. <- Det gick direkt över till hetsätningar. Vilket sedan ledde till panik - laxermedel - kräkningar för att kompensera det.
Jag har gått i öppenvården för tillfrisknande förut, men det fungerade inte riktigt som det skulle.
I ca ett halvår pendlade jag mellan psyk och "mitt hem" praktiskt taget men det berodde enbart inte på bulimin. Jag har sen i Mars bott på ett behandlingshem för suicidala tankar, depression, självskadebeteende och andra problem som inte är relevanta på denna blogg.
I ca ett halvår pendlade jag mellan psyk och "mitt hem" praktiskt taget men det berodde enbart inte på bulimin. Jag har sen i Mars bott på ett behandlingshem för suicidala tankar, depression, självskadebeteende och andra problem som inte är relevanta på denna blogg.
