im a fucking mess
I somras då jag vägde som minst, det var ingen period av lycka. Jag kände mig lika fet som jag gör nu. Även om det är tio gånger värre nu eftersom hetsätningarna ligger på så många kalorier att det inte ens går att räkna. Jag finner ingen trygghet i min normalvikt alls nu heller. Jag känner ingen kontroll, ingenting. tomhet.
Det handlar inte om siffran på vågen eller mitt bmi längre. Jag har gjort misstaget och omfamnat bulimin till en vän i vardagen. Då jag avstår från att hetsäta så känns det skrämmande att inte springa mellan köket och toaletten hela dagarna. Bara det kan vara en situation som är triggande. Sen kommer tryggheten i mat. Mat kommer aldrig någonsin att lämna mig och bulimin kommer stanna kvar sålänge jag vill att hon ska göra det. <- Känslan av att vara mindre ensam.
Vägen att välja då allt är jobbigt - att hetsäta. <- FEL VÄG!
Det handlar inte om siffran på vågen eller mitt bmi längre. Jag har gjort misstaget och omfamnat bulimin till en vän i vardagen. Då jag avstår från att hetsäta så känns det skrämmande att inte springa mellan köket och toaletten hela dagarna. Bara det kan vara en situation som är triggande. Sen kommer tryggheten i mat. Mat kommer aldrig någonsin att lämna mig och bulimin kommer stanna kvar sålänge jag vill att hon ska göra det. <- Känslan av att vara mindre ensam.
Vägen att välja då allt är jobbigt - att hetsäta. <- FEL VÄG!
Nu har jag bestämt mig. Jag ska kämpa så mycket jag bara kan, även om det är alldeles för svårt att göra det på egna ben. Jag klarade av att vara fri från hetsätningar i fyra dagar. Nu är mitt mål fem dagar och jag är inne på tredje.
Kommentarer
Trackback
