framsteg...?

Åh mina tankar på mat, mina sug efter att hetsäta... HELA TIDEN. Det går inte en sekund utan att jag ens fokuserar på det. Eftersom jag har så många andra problem dessutom så gör ätstörningen det jääävligt svårt för mig att ens ta itu med vardagen. Min ork till att gå ut, ta hand om mig själv och allt det dära har bara försvunnit. ENERGI VAR ÄR DU?

Trots det så känner jag mig stolt på något vis. Jag blev lämnad ensam och köket var tomt. Ja! Då kan jag ta min chans att plocka på mig mat. MEN ICKE. Jag letade runt i alla skafferier, frysar, kylar whatever, men jag gick därifrån.. Utan mat. Framsteg... Eller är det bara tillfälligt? En dag i taget. okej. tjat, mer tjat men jag ska klara fem dagar!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0