ett steg framåt, två steg bak. då har jag trots allt tagit tre steg.
Mår så sjukt dåligt just nu, ångest. ångest. ångest.
All mat jag hade på rummet, allt jävla bröd. Usch och blä.
Jag skämdes, det var förnedrande och jag kände mig så enormt...... äcklad.
All mat jag hade på rummet, allt jävla bröd. Usch och blä.
Panikångesten slog in och för en gångs skull... Jag sökte upp hjälp. Jag berättade för någon var resterande av maten låg i rummet och sa "jag har fått nog, jag vill verkligen inte hetsäta"
Jag skämdes, det var förnedrande och jag kände mig så enormt...... äcklad.
8 mackor. Jag vräkte i mig åtta mackor. ENDAST överätning. Jag behöll det, jag hatar det men jag fick stöd. Det blev inte mer än de mackorna eftersom jag var så jävla desperat och jag ville verkligen inte hetsäta. Jag såg bortom min skam, jag tvingade mig själv till det. Nu känner jag en viss lättnad över att jag faktiskt klarade av att säga ifrån. Baby steps. Skammen sitter i men jag hjälpte mig själv för en gångs skull. Andas ut.
Kommentarer
Trackback
